Ganska komisk rubrik med tanke på att jag inte ens är i Skyrup och hjälper till på Sveland arena. Världens bästa kollegor och världens finaste elever upplever nog mycket mer stress än vad jag gör i nuläget, särskilt som jag inte ens lämnar min lägenhet alls?
Men iaf, stressad! Det är ju sjukt jobbigt att försöka följa Skyrups alla steg via alla möjliga sociala medier och medier i största allmänhet. Men dessutom ha EM från ribbersborgstranden i Malmö på SVT play. Livet är jobbigt, jag vet!?
Iaf, taggar duellhoppningen i Skyrup nu på distans. Hade så gärna sett våra tränare och elever i en show som jag vet kommer slå alla med häpnad! Och självklart så är jag dödsbesviken äver att jag missar Sissas cheerleader-team! Menmen, VW-Grand Prix sänds ju online, så jag kommer sitta klistrad framför varje sekund!
Saknar er alla fantastiska, och jag VET att ni gör ett fantastiskt jobb därnere!
Nu ligger jag återigen och funderar på livet här i våran lagom trånga ledarstuga. Nej, riktigt så filosofiskt är inte läget, men jag måste säga att det känns jätteroligt att vara tillbaka i Skyrup! Det är såå kul att se alla, nya som gamla ansikten. Under morgondagen väntar framdukning av frukost för min del och sen en dag fullspäckad med grymma tävlingar, precis som idag. Föredrar ju att vara här framför att sitta i skolbänken som mina kompisar kommer att göra ;)
I alla fall, nu ska jag sova för att inte trilla ihop av trötthet imorgon. Om någon vet vem den heliga anden var så får ni gärna höra av er, det är ännu ett mysterium för oss ungdomsledare. Godnatt, sleep tight!
...Men jag är fast i Norrland? Det här kan ju bara vara en av de största nitlotterna, typ ever? Att missa en av de bästa tävlingarna i Sverige med världens bästa team bakom det hela är inte bara dumdristigt utan rätt och slätt råkorkat!
Kan ju säga att jag förtillfället sitter klistrad vid equipes onlineresultat, Facebookbilder och instagram uppdateringar. Satsar på att samla så mycket information att det nästan känns som att jag vore i Skåne och inte norraste Norrland.
Lycka till allihopa därnere, jag följer ert varje steg (nästan stalker-varning..) och saknar er extremt mycket!
Tidigare i veckan fick ni bekanta er med bloggdebutant nummer 1, Norea och nu kommer nummer 2, jag, Carro som precis spenderat min livs första vecka som lägerledare i Skyrup. Dock har jag hängt i på aw sedan typ år noll (läs sedan sex år tbx) då verksamheten ägde rum i Vinslöv, jag hyrde Bello och Evelina Bond. Historier om de tiderna sparar vi dock till en annan gång då våra stackars evelver redan har fått genomlida dem en gång denna vecka då endast med hjälp av osammanhängande ord mellan alla skratt från mig och Evelina.
Veckan har varit regning men ändå såå grym och för att relatera till Maddes inlägg så kan jag med all säkerhet pricka av minst hälften av alla yrken då veckan innehållit både ogräåsplockning, matlagning, barnpassning, sjuka hästar, levande tvättmaskiner, paddor you name it. Gårdagen började på topp med alla glada och duktiga elever som rockade Pay n' jumpen och slutade djupt inne i de mörka skogarna där jag försökte mig på en powel walk och som pricket över I:et när jag virrade runt där inne så övergav mobilen mig. Men hem kom jag och spendarade min sista natt utan hysteriska skratt och portkod 1321.
I förmiddags tog jag iallafall mig an uppdraget att städa ledarstugan ( Alla ungdomsledare håll i er !). I sophögen fann jag allt ifrån scheman till strumpor men mest dominerande av allt var helt klart godispapper eller varför inte presentsnöre?! Nu kan man iallafall se golvet och brännbollsracket ligger (som vanligt) fint på skohyllan, Evelina !!
Hur som helst om lite mindre än två veckor drar Skyrup horse show igång med buller och bång och bjuder på hopptävlingar av högsta klass! See u there!
Sommarens sista jump camp är i full gång, men ändå har en ny person intagit bloggstolen) Jag är back in Skyrup efter sommarens tidigare v.27 och det känns fett. Magen lider av träningsvärk och den enda formen av träning (?) jag har utsatt magen för är skratt så det förklarar väl ungefär hur sjukt roligt vi har det i Skyrup.
Jag är dessutom lyckligt lottad som lyckats skramla fram ett par foppatofflor. Ett par kanske är att ta i eftersom de är både olika färg och storlek på dem. Men vad gör det? I Skurup är man död om man inte har ett par foppatofflor. I resterade delar av världen är man död om man har ett par.
Kvällsaktiviteten 'flaggan' är precis över. Jag menade att vi lät Evelinas lag komma ikapp i slutet eftersom det känns lite jobbigt om hon som varit på gården så länge ska tvingas förlora. Evelina menar att hon gav mitt lag lite försprång i början för att jag skulle våga fortsätta. Det blev lika. Fred på gården alltså. Skönt.
Jag inledde v.32 starkt med att tappa min telefon i toaletten på mcdonalds och olyckligtvis så har min prestation som ungdomsledare under veckan kunnats jämföras lite med en mcdonaldsblöt stenåldersmobil. Jag har liksom funkat, men knapparna har varit tröga och skärmen alldeles flimrig - precis som min stackars telefon. Trots detta så har jag haft en fruktansvärt bra vecka, och det måste jag såklart tacka alla fantastiskt duktiga och underbara elever/hästar/ponnys & oslagbara kollegor för. Utan er vore en vecka i skyrup ganska värdelös, det kan jag lova!
Veckan till ära har bjudit på allt och lite till! Dansparty i kiosken, palmvattning utan dess like, spöken utanför ungdomsledarestugan, terränghoppning i ösregn, duschdejter, nutellamackor, shortsbränna, hovturnén och myyyyycket mycket mer! Och vill ni veta det bästa? Om ynka två veckor är vi tillbaka, allesammans, i skyrup - where sky is the limit. Vi ses v.35! / Mirjam
Stora delar av Team AW var igårkväll återförenade i ledarstugan i Skyrup. Förutom jag själv, Sophia, Mirjam och Sissa fick vi sällskap av Evelina och Norea. Stämningen var på topp och stugan bokstavligt talat hoppade högt när alla tyckte att någon knackade på dörren halv 12 på natten. Jag hörde ingenting och resultatet blev dövhet för min del och väldigt uppstressade kollegor. Folk kanske har fått intrycket av modiga och tuffa ledare, men när mörkret sänkts på gården och vi är ensamma bedrar skenet och imagen som vi har byggt upp raseras på mindre än en minut. Men det behöver ju ingen få reda på?
Dagen D har kommit, dagen då hemfärden står på schemat. Det är sorgligt, och hemskt. Vissa säger man hejdå till kanske ändå till nästa sommar. Det känns tungt, riktigt tungt. Vissa återförenas på våra elittävlingar v.35 medan jag själv har försvunnit till höstens nya utmaningar. Men jag kommer följa varje steg på liveuppdateringen och livetv!
Tack för denna sommaren allihopa. Tagga Camp 2014!
Det är inte mer än två veckor sen jag åkte ifrån Skyrup för vad jag då trodde var sista gången för i år. Dessa två veckor har gått snabbt och känts korta, men ändå saknar jag redan AW. Jag saknar alla där och kommer på mig själv med att redan längta tills nästa sommar. Det var därför en anledning att både le och hoppa rundor lite när jag idag fick klartecken att jag kommer kunna åka tillbaka redan under vecka 35 för att funktionära under elittävlingarna! Allt blev som jag ville och trots att det inte är mer än ett dygn jag kommer vara där ser jag fram emot det något enormt! Hoppas att ni, precis som jag, under vecka 35 kommer att befinna er i Skyrup - where the sky is the limit. Vi ses!
Blogginlägg morgonen efter Hovturnén. Våra elever ägde scenen medan alla andra satt still? Jaja, eleverna hade fett kul och var bäst på hela stället! Dock undrar jag om de är dem eller Sissa och Mirjam som vargladast på stället?
På kvällen blev det efterfest i Skyrup med alla artister. Vårt nya mission då? Att hålla eleverna i säng hela natten. Gick över förväntan, våra elever är såå duktiga!
Vi är lite segstartade i ungdomsledarstugan, men annars är allt bra. Vi är på gång för att tagga sista hela dagen v.32, kommer bli galet!
Hovturnen är i full gång och jag sitter 15 mil bort och överväger att vara med på lyfta-taket-processen som ska ske ikväll. Party i Skyrup är alltid kul, och med 50 elever och glada kollegor (och well, Crafoord, Carling och Grönwall också) kan det bara bli jättefett. Dock har jag betydligt sportigare, men lugnare planer på G, Lus och jag ska nämligen iväg och hoppa ikväll.
På lördag är jag tillbaka i Skyrup för den sista lägerveckan. Som tur är slipper jag det något hjärtskärande avskedet på lördagen vecka 33, för då sitter jag på planet till Mallorca och äter godis (?) med en vän. Den sista Pay and Jumpen, de sista timmarna, överlämnar jag alltså till mina fina kollegor, som får utstå de tårar och sorgsna miner som råder såväl bland elever som ledare.
Innan dess har vi dock 1,5 vecka kvar att köra Sveriges bästa träningsläger. Massa timmar av träning, skratt, svett, kanske en och annan tår och definitivt skavsår och träningsvärk ligger framför oss - och ingen är mer taggad än jag. Planen är att köra helslut på mig själv innan lördagen, så att resan till utlandet känns underbar istället för rastlös!
Förmiddagen består av förberedelser, förberedelser deluxe! Artisterna till Hovturnén är på ingång och allt är tip top! Deras hästar anlände igårkväll vid midnatt och fick en hage som de såg väldigt belåtna ut med.
Nu är alltså Wille Crafoord på ingång tillsammans med bl.a. Gunhild Carling och Nanne Grönvall. Vi är taggade, eleverna borde vara taggade? För ikväll ska vi på konsert allihopa, jajamen! Skyrups mission? Att lyfta taket så det skriker om det!
Igår var jag förbannad, jag var så extremt förbannad på allting att mina kollegor förvånat höjde på ögonbrynen. Det kan ju i och för sig bero på att de aldrig har sett mig arg, typ ever? Men igår sprack min lyckliga lilla bubbla.
Stackars Sophia fick mest resultat av min ilska då en av hästarna kände min ilska och förvånat hoppade till och råkade sparka henne på benet.. Sorry Sophia! Och alla er andra som fick stå ut med mig!
Det var nästan skönt att ge sig ut på Hovdala och ta några (extremt många) djupa andetag och lugna ner sig. Väl hemma igen hade jag bättrat på humöret och sken som en sol igen.
Att spöken existerar har jag knappast trott på, men Armina lyckades nästan halvt om halvt övertyga mig idag på kvällens gymkhana.
Camp B var grymma, våra hästar har aldrig varit så pigga och glada på gymkhana. Vår pensionär flicka galopperade fortare än hon någonsin gjort och ögonen riktigt lyste.
Många elever denna vecka = feststämning. Förtillfället pumpas Macklemore i högtalarna i matsalen. Det är najs! Följ AW från elevernas syn på http://henrikbarry.se">henrikbarry.se, då han och Kato spenderar sin vecka här. Det är najs, Barry är cool och fett trevlig! Och jag kan avslöja att tjejerna har aldrig någonsin varit så snygga under en ridlägervecka!
Nu borde jag hjälpa Mirjam med disken.. Så vi säger väl god natt för ikväll. Imorgon är min favoritdag, stranden och Hovdala på en och samma gång, hallelujah!
Om ni läst både Grants, Ponnysannings och Barrys blogg förstår ni att luckorna i schemat på AW som är tillgängliga för bloggning är få, nästintill sällsynta. Och de är bara deltagare (med undantag för Grant)! Tänk hur lite tid vi ungdomsledare har till att blogga, och i de flesta fall på två bloggar. Hur som helst kan vi efter några dagars slit utveckla en multitaskingförmåga och har då tid med både att passa barn, äta, filma och blogga samtidigt.
Våran mat&sovklocka för bloggen följer detta schema:
Morgon - vakna mat
Förmiddag - vid barnpassning blogging
Lunch - mat
Eftermiddag - jobba jobba jobba
Middag - mat
Kvällsaktivitet - Jobba om man inte har ledigt = blogga
Kvällsfika - mat
22.00-> här är det störst chans att någon av ledarna som jobbar bloggar då alla är samlade i stugan i de mysigt bäddade sängarna med laptops i knäna. Sedan sömn zzzzzzzz…
- AWs egna gymkhanahäst. Håll i manen, lätta på tyglarna och smacka på så springer hon slalom utan att missa en enda port.
- Perfekt till siststräningen där den duktigaste ryttaren får sig en rejäl omgång med balansövning. Att kunna sitta ner i både trav och galopp på henne med armarna utsträckta är värt en guldstjärna.
- Snällare häst att pyssla om med är svårt att hitta.
- Uppvuxen på bröd.
- Älskar terränghoppning! Att kolla igenom alla bilder som knäpptes på henne under terrängen får mig att le. Med spettsade öron kastar hon sig över hinderna i ett enda galoppsprång och ser ut att njuta av livet.
Frågan om vad vi ungdomsledare gör när vi jobbar på AW dyker upp lite titt som tätt och svaret blir ett lättsamt med förvånandsvärt sant "allt mellan himmel och jord".
Vad vi egentligen har för arbetsuppgifter varierar från dag till dag. Jag har försökt komma på alla olika yrken som vi i framtiden skulle kunna arbeta inom efter en sommar i Skyrup. Som sagt är vi väldigt mångsidiga. Om du söker arbetskraft inom någon av dessa yrken - tveka inte att ringa!
- Hästskötare. Den mest självklara av dem alla. Vi bor, lever och hör hästarna 24-7 när vi spenderar våra veckor på gården.
- Ungdomsledare. Den näst självklara då vi titulerar oss som ungdomssledare.
- Barnvakt. Trollunge 1 och 2 har lyxen att aldrig behöva tröttna på sin barnvakt då den byts ut från vecka till vecka.
- Trädgårdsarbetare. Vi vattnar inte bara hästarna och eleverna utan även alla palmer som står (för det mesta) på ridbanan.
- Insektsutrotare. Något som våra elever är väldigt oduktiga på. Att lämna dörren öppen med lampan tänd under kvällen kan bara ha ett resultat och det är insektsdisco på hög nivå i stugan. Tänk till nästa gång du tänker lämna stugan...
- Diktator. Vi skulle lätt kunna bli Nordkoreas kommande regent. Skämt åsido vi har förmågan att delegera ut vem som plockar upp hästskiten på stallplan, ridbanan eller i stallet. Om man kan det + se till så att några jämnar ut gödselstacken kan man lätt styra ett helt land, med ena ögat på ponny SM och ena handen klappandes på en av gårdens alla djur.
- Diskplockare. Om träd växte på träd (?) och oljeresurserna vore oändliga skulle detta yrke inte behöva finnas med på listan men vi vill vara miljövänliga och använder oss utav hederliga riktiga tallrikar, bestik och glas.
- Servitris. Miss AW kan inte jobba varje helg som servitris på fantastiska Måleböke utan då och då hoppar vi in och välkomnar gästerna med våra bredaste och vänligaste leenden och serverar på guldfat de bästa pizzorna.
- Kontorsråtta. Knapp-knapperi-knapp-klick låter det när vi hänger på kontoret.
- Logistikledare. Lista efter lista, sadelbyten som inte får krocka, hovis och hästar som ska passa alla efter deras önskemål.
- DJ. Mot slutet av veckan när alla börjar bli varma i kläderna pumpas volymen upp och alla dansar loss i Björka. Musiken styrs de första 3 låtarna av oss, resten som spelas under kvällen bestämms av deltagarna.
- Reseguide. Välkomsttalet påminner om en informationskväll när man anlänt till ett nytt hotell. Rundturen till Roynes gård är som en tripp utanför hotellområdet och uteritten är som en safari där vi kan utlova synen av häst, fågel, gris, två söta barn, en och en annan vattenpöl samt en fantastisk storskog i klass med Narnia.
- Programledare. Vi kör faktiskt Sista Minuten från Doobidoo varje vecka, eller varje dag om man går v30.
- Sjukvårdare. Astmaanfall, brutna ben och insektsbett är något vi kirrar! Vid astma: ta medicin, räta på dig, andas frisk luft. Vid brutna ben: använd mobilen så kommer både brandbilen och ambulansen. Vid insektsbett: hästliniment for the win! Kylande liniment är bäst och det ger en svalkande känsla direkt, svullnaden går ner redan samma dag och bettet är borta inom 2 dagar.
- Fotograf. Alla gillar att fotografera med varandras kameror men vad deltagarna gillar allra mest är att bli fotade med sin egna kamera!
- Fyrhjulingsförare. Vet inte om det finns som yrke men OM det gör det kan ni ringa mig!
- Taxichaufför. 18+ och om man har körkort finns det många ärenden att utföra med gårdens RR till bil. Tex jakt på den försvunna tryffelsalamin, hämtning av lanspelande barn eller införskaffning av häftklammer i rätt storlek.
- Hundvakt/jakt. Det är inte bara sällsynta salamisar som försvinner utan även levande kantareller.
- Städare. Alla ytor utom vår egna stuga får sig en sväng av vår städning, tex stallgången eller gräsmattan utanför kiosken.
- PT. Som uppvärming kan du jaga rätt på Hamilton som nyss kom lös därefter fyller du på vatten till spiltstallet (tänk på att alla hästar vill ha vatten). Fler styrkeövningar behöver vi ryttare och därför ska du platta till gödselstacken, kasta ner höbalar och bära dem med benen inte ryggen till stallgången. Löprunda till sjön, simma tills det börjar regna för att sedan tävla om att komma först in i duschen. Avsluta med att mocka hagen, promenaden tar bort mjölksyran som uppkommit under träningspasset. Stretching görs när du byter om.
- Badvakt. "Inte knuffas, dyka eller använda våld på bryggan!" "Rid inte på stranden!!!!!!".
Idag är det dag två av vecka 32, solen skiner precis som den gjorde igår när ungdomarna anlände till gården. Problemet är väll bara att Axel och Erik (Annas yngsta barn) inte vill vara ute i solen. Vi gick en kort promenad med hundarna sedan hoppade vi studsmatta, sen vart det för svettigt och nu rullar Scooby doo i tvrummet. Erik kan alla scener utan till... Jätte spännande.
Annars rullar lägrena som vanligt!
Sissa är här, hon har koll, sånt gillar vi! :)
Idag försov sig Mirjam, tror jag, för hon kom liksom aldrig till frukosten. Men vem vill inte sova lite till?!? Fett skönt!
Nu ska jag faktiskt kolla filmen, för nu skrattas det!
Nu är det gjort. Årets första farväl är taget, och känslan av att hösten hotar runt hörnet är ständig. Igår sa Madde och jag hejdå till varann för en väldigt lång tid, och precis som alltid rann tårarna okontrollerat när vi stod där i en halvmockad box och skulle vinka av varann.
Vi har lovat att träffas i höst, allihopa. Om det blir i Stockholm, en sista sväng till Liseberg eller nere i Skåne vet ingen av oss ännu, men hela gänget ska ses innan vintern, det har vi lovat varann - mest för att inte bryta ihop framför elever och föräldrar varje gång vi står inför goodbye-moment.
Framtiden är, som Madde skrev i sin egen blogg, väldigt oviss, och kanske känns just det i luften. Det är många dar tills nästa år och mycket ska hända innan dess. Kanske vet alla redan det jag aldrig sagt. Kanske känns vintern så oerhört svår att överleva, för att sommarn var så varm och trygg. Kanske är jag bara paranoid och lite för snurrig för att blogga under rådande omständigheter.
Hur som helst så ses vi i höst. Allihopa. Och hösten är ju snart här, höhö.. ;)
Sabina fick ett träd i ansiktet när vi satt och diskuterade kommande vecka.
Mini-Gurra i 80kg-flytväst, vilken strålande kombo.
Dessa är mina topp 3 bilder från v31 som jag har på mobilen. En liten förklaring till varför bjuder jag gärna på medan tåget hem rullar förbi både sjöar, förfallna hus och åkrar.
Bild 1 - Uteritt med grupp 2 Camp C
På denna bild är det bara färgen som kan avslöja vem kossan är. Hon döjer sitt smakfulla smeknamn genom sin sportiga hållning som säger "jag är flashig men avkopplad". Tinnies långa älgöron förgyller bliden.
Bild 2 - Goldencoast med Grupp 2 Camp C
Miss Bond & Johanna, Elan & Agnes och Phoebe & Alexandra fick stå för veckans badbild. Trots sura gubbar och ekipage som flöt lite för långt ut åt vänster var denna badtur ganska odramatisk. Nej föresten nu glömde jag de snygga galoppiruetterna Tinnie gjorde med mig när en tant stod gömd i buskarna.
Bild 3 - Min högra hov
Här ser ni handy horse Clifton som håller stegen snällt åt mig när jag klättrade upp för att kasta ner X antal höbalar (läs: godisregn). En hjälpsammare häst är lika svårt att hitta som att sko Winnies vänstra bakhov. Cliftons hjälpsamhet slutade inte där utan när höbalarna kastats ner ville han promt hjälpa mig att få bort dem från lösdriften där de inte skulle ligga. Den lilla detaljen att jag ville ha höbalarna i stallgången och han ha dem i magsäcken är en annan femma.
Jag medger - Lovisa har alldeles rätt, vi är förskräckligt dålig på att blogga. Truth is att tiden faktiskt inte funnits, trots sommarns minsta vecka. Jag har ridit fler hästar om dagen än någonsin förut under arbetstid, Sabina har fokuserat på kommande vecka och Madde har haft hästansvar. Vi har gått på highspeed under semsterveckan, helt enkelt.Å andra sidan är det inte bara tidsbrist som hindrat mig; jag får mer energi av att rida än det tar och jag är sällan i behov av mänger sömn... det är internetuppkopplingen som gjort livet surt för oss.
Nu är jag - Evelina - på väg bort från gården med min lilla Lus där bak. Vi hoppade ca 1m på PnJ idag och var felfria, kändes som ett toppenavslut på en träningsvecka. Nog för att vi tränat för oss själva, men vi har i alla fall kört hårt och tufft flera dagar. Det har jag inte möjlighet att göra hemma, så vi har uppskattat möjligheten och tackar Miss AW för att vi fått våldgästa de fina banorna. :)
Vecka 31´s bilder och berättelser kommer från oss alla (?) under kvällen och morgondagen. Ses då - nu ska jag äta Mc Donalds och fokusera på vägen innan jag spyr.
Lus hoppar graven :D
**
... och det är sant som Sabina skrev; inatt hoppade han ut ur hagen och sprang bort till stohagen för att dejta kossan. Sweet, fast han skrämde slag på mig när han inte fanns i sin hage </3... fast jag vet ju att han kan ta vara på sig själv ;D.
Med en proppfull karamellkungenpåse i knäet och ville valp ovanpå mina fötter så tänkte jag kika förbi här och tala om att jag är påväg till skyrup - where sky is the limit. Mitt håriga, inte så pratsamma men otroligt gosiga sällskap (ville) snarkar och jag längtar mest efter underbara team AW & en plusmeny från donken.. Imorgon drar v.32 igång och det ska bli superkul att träffa alla elever :D Vi hörs! / Mirjam
Imorse spenderade jag och Evelina ca 5 lite halvt panikartade minuter åt att leta reda på hennes Lus. När han inte var i hagen tog vi åt oss ledtråden när vi såg en trasig planka. Evelinas teori är att han blev avundsjuk på Litens damsällskap som han fick igårkväll och sedan hoppat (eller försökte iaf hoppa). Jag var något tveksam till den teorin, men fick nog sluta tveka då vi faktiskt hittade honom utanför stohagen sedan. Den enda av stona då som faktiskt gav någon redpons var kossan. De andra är för hårt drillade under Hawanas styre så de är mer svårflirtade. Så ingen skada skedd, förutom att Ronny behöver fixa plankan i staketet såklart..
.. Min blogginspiration är verkligen i botten. (Är det ens tillåtet att skriva det?) Visst jag kan skriva att eleverna denna veckan är fantastiska, men det har redan skrivits.. Jag kan skriva att mina kollegor är fantastiska, det vet ni också redan? Daisy försökte dagen till ära äta upp mina fötter, katten och hovslagarens hund (som råkar vara 20 ggr större än henne). Men hur intressant känns det?
Kan dock meddela att Sophia, Sissa och Mirjam är på ingång. Det lär behövas inför nästa vecka! :)
Känslan när den här bloggens statistik överstigen min egen är fasansfull, fantastisk, skrämmande, overkligt förnedrande och jätterolig. Ska jag skratta? Gråta? Skära mig? Hahaha. Vi i Team AW får nog tacka Ponnysanning för statistikswinget, det var nice.
För upplysnings skull kan jag meddela att Ponnysanning just nu befinner sig i en halvbrant nerförsbacke, på väg till terrängbanan. Där är troligtvis också resten av Camp B, som idag ska prova terräng och allt vad det innebär. Tidigare idag var de en sväng hos vår svenska mästare-granne, Royne Zetterman, och beundrade hans nybyggda superplace. Jag var inte med, för jag befann mig i olika hagar, jagandes efter hästar såväl innanför som utanför staketet, eller också mockade jag hästskit för glatta livet. Inte lika glamouröst som Roynes stallar, men nödvändigt på alla plan.
Liten uppför sig väl, fast han "gillar bara mig." Det är jag glad för på ett sätt, men lite besviken över på ett annat vis. Det blir jobbigt för honom om varje ny människa innebär ett hot innan den ens har fått presentera sig själv; å andra sidan får mänskligheten bara ge sig fan på att visa sin goda vilja och förståelse innan hans ens fått en chans att misstro, så kanske han kan komma över sin ovilja att umgås med okända människor i ridhatt. ;) Hur som helst ska han och jag ut och cantra på ängarna idag - bara för att jag vet att han vill.
Torsdag har kommit halvvägs och jag har skoskav på alla tår. Ikväll åker vi ring efter båt och grillar - tjohoo!
Litenskiten i egen hög person en kall vinterdag i Jönköping :D
Evelina Loppan Blomqvist, den eviga B-ponnyryttaren
2013
Evelina enligt Lovisa:
Tycker att veckans ungdomsledare var duktiga med uppdateringen igår kväll men annars... No offence, men den suger. Bara för att tänker jag därför köra presentationen av Evelina - hon som föralltid kommer kunna rida B-ponny! Here we go;
Mitt första minne av Evelina är en gudasnäll tjej som tog hand om mig som en liten och förvirrad b-ponnyryttare. När jag lärde känna henne mer insåg jag att hon inte bara var snäll - hon var extremt rolig också, och inte en sekund i hennes närvaro är långtråkig. Hon gjorde mina första veckor som lägerelev på AW superroliga och även ganska intressanta - det var med henne som ledare som vi lyckades sätta eld på en macka i mikron. Nu inser jag att jag fick det att låta som att Evelina är extremt oansvarig, och så är verkligen inte fallet. Stackars Evelina kom nämligen in precis innan brandlarmet gick igång och lyckades rädda situationen innan ett gäng elvaåringar brände ner stugan.
Övriga minnen med Evelina inkluderar oftast skog och ponnyer, för det mesta små sådana. Race på hög nivå i Gabeljungsskogen var inte en engångshändelse under min b-ponnytid. Det var dock (tyvärr) Hubertusjakten som vi red tillsammans. Just den jakten är ett av de roligare minnena; vi kan väl säga som så att jag och Evelina, som hade näst intill minst ponnyer, låg i täten hela tiden. Övriga ponnyer låg längst bak i ett lite lugnare tempo, men det vore ju waste of time att rida Hubertusjakt utan att ge allt ansåg vi.
Som sagt, Evelina är enligt mig en fett ball tjej som alltid är glad och trevlig och löser allt på ett proffsigt sätt. Roligare person får man leta efter, och därför är jag glad att hon varit en del av min ponnytid!
**
