Tomheten efter att ha kommit hem från Skyrup har slagit till och jag tror alla känner igen sig. Både lägerledare och lägerdeltagare. Timmarna efter hemfärden går i ett svep samtidigt som de inte alls rullar på. Ett par gråa, tomma timmar. Man orkar inte ta tag i packningen, att laga mat är bara att glömma och att duscha kommer inte ens på tal. Det enda man tänker på är allt det roliga som hänt i Skyrup. Jag längtar tillbaka, till och med så mycket att jag kanske eventuellt kommer tillbaka en vecka till i sommar. 

Det känndes tråkigt att behöva säga hej då till kompisarna jag nyss träffat efter flera veckors uppehåll. Fast ännu tråkigare var det att säga hej då till mina fantastika kollegor VQ och Elsa. Som vi skrattat tillsammans denna vecka! Vad sägs som biobesöket med ett ton papper i famnen? Eller alla videosar från iPaden med reklamfilmer? För att inte glömma när Estellkantarell trillar ner från pallen? Standardrepliken på uteritterna? De gånger Elsa och jag sa exakt samma sak? "Den ultimata ungdomsledaren. 1. nässprey"?

Listan är oändlig, precis som vår mängd av dålig humor. Fast det gör att vi passar så bra ihop.

 

Under vecka 28 samlas alla nya som gamla ledare fast på två olika ställen. Ett gäng hänger i Skyrup och tränar rumporna av sig, resten chillar i Falsterbo. Till och med jag ska ner dit och bo hos Lovisa. Hon har lovat strandritt så det blir till att packa ner ridgrejerna igen. Vet ni hur jobbigt det är att släpa på ridstövlar, väst och hjälm på SJ tåg? Det är inget jag önskar min värsta fiende. (om jag hade någon bör tilläggas).

 

 

// Madde