Bloggstugan kokar - det är inlägg på G och uttrycken flödar i det något trånga utrymmet. Attans bananer, tusan hakar och fy hundan är bara några av de fraser som i skrivande stund går som löpeld från mun till mun. Det är med andra ord en alldeles vanlig kväll här i Skyrup - och snart är det dags att avsluta den framför en fantastiskt spännande barnfilm. 

 

Det är Evelina (i sammanhanget mer känd som Loppan) som har ordet. Vanligtvis bloggar jag på en relativt ointelligent nördblogg, som i officiella sammanhang skulle klassas som den typiska hästbloggen. Det enda som saknas är de oerhört oinressanta "dagens ridpass" som i mina ögon är straffbart tråkiga och borde avskaffas från cyberspace.

 

Mitt första inlägg (som medför oklanderliga stressmoment och prestationsångest - för er som eventuellt inte kan leva er in i känslan av att ge ett första intryck) är slutligen skrivet. Fjärilarna i magen är sedan länge avlidna, men ni kan ju för skojs skull få veta att jag faktiskt var en smula nervös när jag tidigare idag fick veta att min tid att göra entré var kommen...