Med fokus i nuet och mindre i det virutuella kör vi ungdomsledare på under vecka 30. Vi har överlåtit bloggandet och instagrammandet till våra deltagare. Vädergudarna har slutat servera åska och denna vecka är menyn kryddad med solsken så att det räcker och blir över. Ett par solpaneler på stalltaken och vi hade kunna försörja oss för hela året med el.

 

Trots att ekipagen grillas på banan hoppar deras hästar extra fint. För visst blir alltig lite bättre när man rider med positiv inställning?

 

Camp C är ett gäng rutinerade elever som vet hur ett stall förvandlas från ett bombnedslag till Hollywood-style. De + Camp B har redan säkrat veckans tårtskörd genom X antal provsmakningar av ridbanans underlag. Mycket underbart!

 

Igår besökte Thomas Hammar oss tillsammans med sin grymma elev och hennes två hästar. Deltagarna fick lära sig hur stilbedömningar i hoppning går till och vad som är viktigt att tänka på när man rider sin tävlingsritt. Helt enkelt nyttiga tips på vad som drar ner poängen (samt poängen till varför stilbedömningen har spritt sig bland landets tävlingar).

 

Dessvärre har ingen av oss ungdomledare internet kvar på mobilerna, därav står instagram tomt. Kan hälsa att vi alla längtar till månadsskiftet.

 

// Mads

 

Hej jag heter Olga och är här på besök i Skyrup, jag bor hos Anna har ibland och brukar få rida Aws ponnyer då och då. Dessa dagar i skyrup (18-21 aug) har varit fab. Vecka 29 gled ut och vecka 30 gled in. Alla boxar är nu fulla utav toppenponnysar och tränarna är uppladdade (eller inte).

Förutom att ha passat Axel och Erik+ kört fyrhjuling runt sommarhagarna och gosat med Mumbai (fölisen) så har jag även ridit en hel del på Annas fina hästar.

Idag har jag åkt hem för att sedan dyka upp igen redan på söndag.

Vi ses vecka 31!

 

//Olga - förste gästbloggare

 

Jag är bruden till höger!

 

(Ja, det är sant! Ja, vi ledare kan ha aggrressions problem! Ja, ni borde bli oroliga! ;) )

/ Sabina

Jo, på fantastiska, supersnygga Nellie Berntssons blogg får ni legendarisk uppdatering hela veckan. Missa inte detta!

http://www.nellieberntsson.metromode.se

(Behöver jag ens länka..?)

/Sabina

2. Tidsuppfattningar. Jag kan ju inte neka att det är skönt att ha ett jobb som man slutar fem, och när det står fem på schemat, då slutar man verkligen fem! I Skyrup har man ju arbetstider som inte riktigt går att skriva ner på papper (främst för att strukturen =0..). Dock har Skyrup mysfaktor deluxe när man sitter och pratar och myser med eleverna i sovsalen klockan 22!

3. Livet utanför. I Skyrup lever jag (och lär ut till familj och vänner) efter regeln att livet utanför Skyrup existerar inte. Detta för att varken tiden eller energin finns för att ens orka bry sig. Mina vänner har lärt sig den hårda vägen att det i Skyrup kan ta över 4 dagar innan de får svar på ett sms. Som kontorsråtta ger kafferasterna ett perfekt tillfälle att få reda på det som man råkade missa i tidningen på morgonen. Det var nog längesedan jag var såhär uppdaterad om omvärlden och levande under en sommar för mina vänner! De tycker det är rena lyxen om jag svarar på ett sms inom 3 timmar, haha!

Så omställningen är stor, men Skyrup kommer ju alltid vara Skyrup. Vackra fantastiska Skyrup. Landet Narnia där ingenting är omöjligt, där 'the sky is the limit'. Inget kan någonsin mäta sig med det! 

* Hon har hängt med ändå sen de gamla goa Vinslövs-tiderna, alltså sen innan vi flyttade till vår nuvarande anläggning

* Hon valde att beställa en sallad när ungdomsledargänget i vanlig ordning begav sig mot donken, och är fortfarande mobbad för denna skam...

* Efter hennes första läger hos Miss AW ville hon byta ut sin lillebror mot Katinka, som under den veckan tjänat som hennes lägerhäst

* Hon är löjligt förälskad i Master utan någon bättre anledning än att han är en grå D-ponny från Irland - precis som den som står och väntar hemma i stallet hehe

* Hon har en mani att saker ska ligga snyggt och prydligt upplagt och se frestande ut, därför är turerna ut till kylen för att fylla på fruktfatet mycket frekventa - ingen gammal frukt här inte!

 

* Hon har köpt hästen Cavalito, aka Liten, som många av er säkert känner igen från fröken Blomqvists blogg

* Hennes talanger när det gäller artistleken är ännu dolda, ajajaj....

* Denna tjej är långt ifrån en fullärd ungdomsledare; hon har nämligen aldrig sett en enda Harry Potter-film

* Nästa vecka blir hon liten gullig lägerelev igen, om så bara för en vecka

* Hon är väldigt bra på att prata snällt med Miami - den jobbiga unghästen som vägrar fångas i hagen, förutom när Carolina kommer

 

* Till hösten kommer Skyrup CC's prinsess-Cortesse att flytta till henne!

* Trots att hon vill förneka det är minnet dåligt, när en utav eleverna under veckan påpekade att de varit på samma läger två år tidigare hade det helt suddats ut ur minnet

* För er som inte träffat henne, hon är otroligt lång, ungefär lika lång som Tinnie är stor för 5åringar. 

* Under hennes veckor i Skyrup har huvuduppgiften varit att få alla som uttalar Elans namn fel att säga rätt, hittills har hon lyckats ganska bra, bara enstaka envisa som fortfarande säger fel, suck

* Kvällsfikan är en helig tidpunkt på dagen för henne. Så fort vi börjar ställa fram den brottar sig Caisa längst fram i kön av elever för att få sin dagliga dos av oboy och crunchy.

Men icke! Det var faktiskt ingen som gissade rätt! Svaret vi letar efter är ingen mindre än Skyrups partyprinsessa Caroline Jacobsson!

Vi kör en lätt: Det var början av sommaren och efter en lång resa tillbaka till Sverige skulle hon sitta upp för första gången på flera månader. Och upp satt hon. Och av åkte hon. Efter en ritt på maximalt 3 sekunder. Frågan är nu: vem var ledaren som hittills i sommar bara fått rida 3 sekunder? 

Well, här kommer gårdagens fortsättning... (som utspelade sig en minut efter att vi publicerat inlägget igår, men ändå!)

Vi har kommit fram till att Carolinas framtidskarriär är inom läkarbranschen. När jag konstaterade att något såg konstigt ut på min fot kastade hon sig framåt för att examinera den, och efter en stund kunde vi konstatera inte bara vad det var, utan även att Carolina nu är kompetent nog att lösa alla medicinska problem. Just mitt problem var myggbett, DUBBLA till och med (däför det såg så märkligt ut), och Carolina har nu insett vilket omfattande problem dubbla myggbett är här i världen. Även när andra läkare skulle säga tumörer eller öppna armbrott vet Carolina att det i själva verket är dubbla myggbet (ibland invärtes) och att lösningen oftast går att hitta i en sadelkammare. Snabb som vinden kommer hon vara där med flugspray, hästliniment och helosan och säga de lugnande orden: det går bra. Framförallt helosan, det är det bästa. Helosan på sår, helosan på myggbet, helosan på tumörer. Helosan forever and ever, på allt helt enkelt. Efter att Carolina behandlat min märkliga fot med helosan kändes allt så himla mycket bättre, och jag är säker på att om någon universitetssnubbe som utbildar läkare varit där hade hon redan haft hela nästa månad fullbokad med patienter. Så kort och gott, det jag vill säga med detta inlägget är att TACK Carolina, du räddade mig verkligen! Och glöm inte att köpa på er ett eget lager av helosan, men vet aldrig när Carolina får en tid över att dyka upp, hon lär vara busy nu när världen får veta vilken enastående läkare hon är!

// Lovisa

Ingen mindre än Johanna, som bloggar på PrimeRiders och äger en nattsvart ponny vid namn Olle gissade rätt på "vem var det som släpades efter Hamilton?"

 

Svaret: Allas vår älskade Sissa släpades flera hundra meter utan att ge upp! Troligtvis har hon fortfarande skrapsår på knäna, men som Sissa brukar säga: bagateller! 

Här har vi en något udda bild på Johanna och Olle från förra sommaren - efter många om och men badade de faktiskt!  

//Loppan

En helt vanlig fredagskväll i Skyrup...

 

Efter kvällsfikat var avslutat ute i det fria skulle Lovisa in och lämna bestick i resturangen, en relativt enkel uppgift skulle vi andra säga men inte för Lovisa inte. Med besticken i handen gav hon sig iväg för att lämna dem. Men precis när hon kommit in på målsträckan så är hon så nära att snubbla över sina egna skosnören och landa med ansiktet före i restauranggästernas pizza. Tänk hur illa det kunde ha slutat! Men, denna gången hade hon änglavakt och landade bara i besticklådan med balansen iallafall halvvägs i behåll.

 

Efter denna lilla incidenten så skulle jag bege mig vidare på kvällens uppdrag och började gå mot stora kylen, när jag börjar närma mig ser jag dörren stå på glänt med lyset tänt. Väl inne så finner jag Carolina sittandes på golvet, upptagen med att äta upp alla våra vindruvor, eller ja, de som fanns kvar efter att Lovisa rensat frukförrådet idag. Vid ett senare tillfälle fick jag veta att anledningen till att Carolina överhuvudtaget befann sig i kylen var för att svalka sig efter en hopprunda på kaninhinderna...ingen kommentar....

 

Efter detta hoppas jag att kvällen inte innehåller så många mer oväntade händelser som väcker uppmärksamhet, frågan är hur bra vi lyckas då vi måste ta oss igenom resturangen in till duscharna, fortsättning följer...

 

//Caisa

 

Nere på banan är det fullt ös, Camp B hoppar bana som aldrig förr och några otroligt snälla camp C;are filmar dem, de red sina rundor på förmiddagen. Eftersom hästansvarig är ledig idag fick jag den äran att köra ner och kolla till unghästarna och fölis, och möttes utav en häst för mycket i ena hagen, lilla Mumbai tyckte att det var dags för nya äventyr och att hagkompisarna började bli ganska tråkiga och gick över till unghästarna jämte istället. De försökte så trevligt som möjligt berätta för honom att de absolut inte ville ha honom där men ha vägrade att lyssna. När jag och unghästarna började samarbeta fick vi tillslut över honom i rätt hage och Ronny kom ner och lagade staketet, ett väldigt besviket föl men en lugn mamma, två nöjda unghästar och en nöjd ungdomsledare.

 

Ja, nu är allt under kontroll och vi laddar upp inför grillkväll och brännboll, volleyboll och fotboll!

 

/ Caisa

 

Men tack iaf, du mystiska person! We like! (Ni inser att min första tanke vid bra statistik är inte "wow vad bra vi måste ha bloggat idag", utan vilken av våra superduper elever med blogg har länkar oss.. Är det normalt? Haha!)

/Sabina

Ser att vi i Skyrup fått lite hjälp med bloggningen, det tackar vi för! Jag hade faktiskt själv en riktigt bra "gissa ledaren" i huvudet, men jag glömde bort det igen så ni får väl se när jag får tillbaka min tanke...

 

Idag har varit dagen för artistleken, och vi ungdomsledare står fortfarande som obesegrade mästare. Känns nästan inte som att vi behöver skriva det längre... Det är liksom standard, det blir samma varje vecka. Dock blir jag lika besviken varje gång någon passar U2 eller Bon Jovi... Vad är det med dagens ungdomar egentligen? Texten till Living on a prayer och att det är U2 som gjort With or Without You borde vara lika obligatoriskt att lära ut i skolorna som pythagoras sats och ordgruppen adjektiv. Nu ska jag komma med ett adjektiv som beskriver bristen på kunskap om RIKTIG musik: kaaaasst. 

 

 

Super-Sabinas idé om att dra igång en "gissa ledaren" föll mig helt i smaken. Därför tänker jag, Loppan, bjuda på ytterligare en! 

 

En ovanligt varm sommarmorgon i mitten av juli förra året fick vi alla se en uppvisning som hette duga. I ett tempo som bäst skulle gjort sig på Bellmont Stakes sprang allas vår kära Hamilton från hagen och upp till stallet, och från stallen ner till ridbanan - med en viss ledare släpandes efter i grimskaftet. Hamiltons chock när han uppe vid stallarna insåg att ledaren FORTFARANDE krampaktigt hängde kvar i slutet på grimskaftet var uppenbar; så hav gav det ett försök till och dundrade vidare ner mot banorna. Där fick vår uthållige ungdomsledare ge upp fighten och en oförskämt nöjd Hamilton tog sig ett ärevarv för att förklara sin frihet. 

 

Den historien jag har haft på huvudet idag är helt underbar!

Gissa vem av ledarna som jobbade förra sommaren som åkte utomlands för att jobba, fick en bil via jobbet, men glömde nämna för sina arbetsgivare att hon inte hade körkort? Och lyckades inom en väldigt snar framtid backa ner bilen i diket utanför stallet där hon lämnade bilen och hoppades att ingen skulle veta att det var hon? 😂

/Sabina

Ni som följer livetiskyrup på instagram har kanske redan sett det, men igår bestämde vi oss för att ha filmkväll i ledarstugan och som de mogna varelser vi är föll valet på Disney's Ringaren i Notre Dame. Bra film det där! Dock orkade vi inte se klart hela (trötta tjejer hahaha), så de sista tjugo minuterna har vi sparat till ikväll. ;)

 

(Bara en parantes men vet ni vad coolt, precis råkade jag knappa på några random knappar på tangentbordet och plötsligt blev allt kursivt, oavsett om jag tryckte på knappen eller inte! Sen lyckades jag få tillbaka det till normalt igen, eftersom jag är så himla teknisk. Hela den här parantesen vittnar om det, eller hur?)

 

Igår var jag vid sjön med camp c och alla badade, till och med jag. Vår lilla utflykt bjöd även på solande, roliga diskussioner och musseljakt på botten. Ikväll väntar sjön igen, denna gång blir det pastasallad där nere följt av artistleken, men först ska jag fortsätta njuta av min lediga dag hehe. Har under förmiddagen legat och läst Bibeln (Harry Potter) i stugan och nu tänkte jag ta tag i nummer två på min extremt ansträngande att göra-lista: titta på Pocahontas!

 

Sitter vid datan på kontoret så ni får tyvärr inga bilder till detta meningslösa inlägg, ni kan få se lite bilder från sjön en annan gång!

 

// Lovisa

Susanna har varit snäll nog att åka och handla så att kioskutbudet utökats markant, något som uppskattades mycket av eleverna. Även Caisa och Carolina har kollat utbudet och deras val blev vars ett Daim Mint. Deras betyg blev 5 av 5 glittriga enhörningar (hahahaha), så det vill vi varmt rekommendera till våra elever!

 

Vad vi dock missat när vi snabbt kollade igenom vårt nya sortiment var den nya läsken, som jag av en slump fick syn på när jag stod vid kassan i samband med kvällsfikan (den tiden på dagen då kiosken nästan är som mest besökt). Där stod jag och agerade matematiker i kombination med kassapersonal och kastade en flukt (som min lärare tycker om att säga) in i kylen. Där, till min stora förtjusning, fick jag syn på tillskottet bland läskutbudet: en Hello Kitty-läsk!!!!! Detta kände vi ungdomsledare var en otrolig sensation, så nu vill vi passa på att marknadsföra vår älskade Hello Kitty och även hennes sällskap, Homer Simpson-läsken, här på bloggen. Lite läsk som representerar vår kära Evelina Blomqvist väldigt bra; dels en med henne själv på, och sen en med hennes största idol på. Vilken som är vilken får ni själva fundera ut, men Evelinas pyjamaströja hintar i alla fall om vem som är idolen...

 

I alla fall, här ni den!